InNOVAtiva RUM
InRed & Design NvR
PÅ
GÅNG
Jag finns även på Facebook eller mailadress här om du vill kommentera eller nå mig
Välkommen in!
InNOVAtiva RUM skulle egentligen bli något helt annat. Mitt företags namn syftar ju till nyskapade rum.
Med mitt engagemang och med nya idéer ville jag inspirera min kund till att tänka nytt fräscht och i nya banor som skulle få avstannade hem en möjlighet att få komma i nytt ljus.
Men med min makes svåra och progressiva sjukdom blev mitt företag liggandes. När jag till slut kände att tiden var inne för start, kom InNOVAtiva RUM och dess hemsida att rikta in fokus på mina målningar och min erfarenhet istället.
Innovative Room would really be something completely different. My company's name refers to the newly created room.
With my commitment and new ideas, I wanted to inspire my clients to think new fresh and new lines that would get stalled home an opportunity to come in a new light.
But with my husband's severe and progressive disease became my business lying. When I finally felt the time was right to start, got Innovative Rooms and its website to direct the focus of my paintings and my experience instead. Your Sincerely
Nan von Rummelhoff
OK
MEN SAKNAR DIG
2012
RTVD - Skriv på vår namninsamling - för hjälp i livets slutskede...
RTVD, vilka är vi? / Vi vet att döden en gång når oss och att några tusen personer varje år då plågas svårt. I onödan. RTVD anser att det inte behöver vara så, om vi får förändrade anvisningar beträffande hjälp vid livets slut. Vi tror på palliativ vård men också på dödshjälp för de som vill välja själva. - Bli medlem i RTVD - kanske för din egen skull men också för andra som kommer att plågas i samband med döden!
ALMEDALEN - RTVD anordnade tre seminarier i juli 2019. - Se dessa via YouTube här nedan!
En namninsamling för dödshjälp pågår på nätet! Läs vår petition i länken nedan - skriv på ditt namn (du kan även vara anonym) och skicka helst vidare till e-postadresser till dina vänner o bekanta! Stort tack! - Alla kan skriva på - inte bara medlemmar i RTVD!
http://www.skrivunder.com/dodshjalp
Men...frågade jag läkaren - SCA är väl ett skogsbolag?
Nej självklart sa jag inte så.....
Fast jag "visste" ju redan att min underbara älskade Håkan fått något som inte skulle gå att bota med lite medicin. Men spinocerebellär ataxi var ändå inte rätt diagnos. Det togs så lätt på hans symptom - ingen förstod - ingen ville ta ansvar - ingen tog till sig det vi sa. Att kämpa så för sin älskade. Men herre gud - ni måste lyssna - detta är inte ok. Timmar dagar nätter månader framför datorn för att förstå, för att hitta svaret - vad är det som händer med min älskade?
När Håkan efter flera år av nya svåra och rent omänskliga symptom "äntligen" fick rätt diagnos, var han redan präglad av sin obotliga sjukdom
Parkinson Plus/Atypisk Parkinson/Multipel systematrofi - Cerebellär; MSA -C.
Den slog sönder hans kropps signaler, hans möjligheter, hans och mitt liv tillsammans. Håkan var 52 då de första symptomen visade sig.
Min älskade, min bästa vän, make och FESTman dog 20 januari 2012 och skulle fyllt 62 den 1 juni.
10 år av extrem stress, oro, frågor utan svar, ingen bot, ingen bromsmedicin, se sin älskade så sjuk så sårbar och sämre för var vecka utan att kunna göra något, tog till slut mina krafter. Att vara livrädd för att Håkan skulle försvinna från mig och samtidigt förstå och följa hans längtan efter att få dö, få frid, slippa både de fysiska plågorna, men framför allt - slippa de psykiska - att inte längre vara den man han egentligen var. För mig. För världen. Det var förrödande. Att se. Att vara med om.
9 månader efter Håkans död, när jag började tro att jag ändå skulle överleva - gick jag helt sönder.
Då - började jag måla igen. Hade knappt gjort det på 20 år. Det började som ett infall då på 80-talet. Nu blev det min överlevnad. Det fullkomligt exploderade. Många av mina tavlor från tiden efter Håkans död är brutala, expressionistiska, personliga. Surrealistisk expressionistisk avantgarde - Tjusigt. Men det lovar jag - det var det inte. Det var tårar, snudd på galenskap. Nej inte så - men livet var som en helveteseld jag måste igenom och att måla, tända ljus och rökelse blev mina andningshål.
Leonard Cohen, Nationalteatern, Laleh, Maia Vidal, Janis Joplin blev mitt sällskap.
Tiden går ändå. Idag blir också mina tavlor som de kommer. Jag vet nästan aldrig i förväg. Men de är ljusare - mer hoppfulla. Jag kan måla och sedan ställa undan för att efter en tid ta fram och det blir något helt annat - och bättre, ljusare. Så har jag mina tavlor som jag målar på ett par kvällstimmar - jag vet aldrig vad jag har framför mig.
DET kära gäst är spännande!
2014 oktober
Detalj av "1974"
Vivere Est Militare
Att leva är att kämpa
mina förfäders och släkts valspråk
Life sucks
9 st 30x30
Nr 2
Nr 4
Sorg Ångest
Sadness 2013
90x90 Målad med kniv
Soapbubbles 2013 90x90
FUCK 2013
90x90
FUCK 2013
90x90
Droppe 2012
90x90
Detalj av Storm Målad med kniv
Storm 2013
90x90
FUCK 2013
IN SPOTLIGHT
